Fabian Bom

Tankar från en glasbur,
jag fingrar på min brosch.
Drömmer om en hälsokur
i en teaterloge.

Arbetarklassens smycke
jag bär intill mitt bröst.
Statens järnväg är inte mycke,
men alltid någoting till tröst.

 

Min replik är något simpel
men ej av andra klass:
-Tur o retur eller enkel?
frågar jag herrn i södagsdass.

-Är ute och turnera,
ska men dagens sista tåg.
Stod i logen och fundera
på vart stationen låg.

 
 

Medan vardagspjäsen
ger ännu en hektisk scen,
min själ vandrar bland gräsen
smeker ödmjukt mina ben.

Tankar från en biljettkur,
följer ett skådespel.
Mellan kafferast och tupplur
det grubblas en hel del.

 

-Tolv kronor tillbka,
jag fyller i likt en suflör.
Önskas kaffe och kaka,
tala med herr konduktör.

Så faller hastigt ridån,
över är dagens akt.
Möts igen av stadens neon
och dess trofasta takt.

Då vandrar jag med hoppet
mellan räls och bom,
förnekar att sista loppet
är kört och jag fått min dom:

“Evigheten blir densamma
om nu himmelriket finns.
Mitt smycke ska jag damma
av och förbliva stins.

En kö av änglar
ringlades till min kur.
Jag deras öde singlar,
-enkel eller tur o retur?”

 

 

 

 

A Lunde Garden of Eden
Anderson's Lumberyard
Gryning
Konfunderat
Skymning
Stimulerat
copyright © 2004 swedishpoet.com